56 dagar kvar.

Hej! Dåligt med bloggning jag vet .Men orkar inte bry mig just nu.Nu är det 56 dagar kvar tills min man kommer hem på semester 3 veckor.Jag längtar och jag räknar ner dagarna,timmarna,minuterna.Jag visste att det skulle vara otroligt jobbigt när han skulle åka till Afghanistan,men inte så här jobbigt som det är nu.Ena stunden är jag glad,ena stunden är jag jätte ledsen,gråter och mår inte bra.Och sen kan jag bli arg på min man,varför vet jag inte men tydligen så är det rätt vanligt.Då jag har kontakt och pratar med andra som har sina män på mission i Afghanistan.Tankarna snurrar runt i huvudet på mig.Kan inte sova på nätterna,som ni kanske märker.Då klockan är 03:28 nu.Nu har han varit borta lite mer än en månad ,och på den månaden så har jag varit sjuk 5 gånger.Feber och ont i kroppen, infektion och allt skit.Jag orkar inte,min kropp orkar inte.Gått ner 5 kilo sedan han åkte.Jag längtar så mycket tills det blir Februari 2012.Det här får bli den första och sista gången han reser till Afghanistan.Men som sagt jag bestämmer inte över hans liv,det gör han själv.Men jag orkar inte gå igenom det här en gång till.Ni som har era män/ pojkvänner hemma hela tiden kan skatta er lyckliga! Jag vet att min man kommer hem men just nu känns allt skit! Jag känner mig ensam,fast att jag har min vänner.Jag har knappt varit i stan,för att träffa folk.Utan jag är hemma och låser in mig.Varför vet jag inte men jag måste ur det mönstret,för det kommer bara bli värre om jag inte gör nåt åt det.Så nu i veckan (om febern är borta) tänkte jag åka in till stan och bara kolla runt,träffa folk.

Nu ska jag försöka sova tänkte jag om det går!

// Enna

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0